2 såna där dagar med ångest man inte vet vart den kommer ifrån. Inatt ville jag inte lägga mig för jag visste hur det skulle sluta. Jag kommer släcka lampan och öppna för tårar och bara dö i ångest hela natten och inte somna förrän på morgonen. Så jag höll mig och när jag väl la mig under täcket och släckte lampan så ligger man bara där och väntar på ångesten, likt ett barn som väntar på att monstret under sängen ska komma fram. Drömde något som kan liknad en mardröm också. Drömde att jag fick reda på att jag var adopterad så jag hade rätt go' ångest i drömmen med. Efter ett tag var jag dock inte adopterad utan det var bara det att jag hade en annan pappa. Han hette Staffan nånting och bodde i fucking Trondheim? Det låg dock helt åt helvete fel med vad jag trodde, eller så är bara min hjärnas karta lite fel.
Idag är himlen grå efter flera dagar med solsken. Men det gör inget, det passar mitt humör.
ÅH, jag vill bara skrika, slåss, gråta och bara få utlopp för all jävla frustration som har slagit läger i mitt kropp allt för länge. Jag hatar att inte orka göra något åt situationen och när jag väl försöker så hjälper det inte. Behöver en rejäl knuff, längre än andrahandskontrakt.
Jag behöver komma härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar