2016

Oj oj oj, vilken bloggtorka det varit. Inte för att jag tror min blygsamma skala läsare har tagit skada, men det är ju roligt att skriva så lite mer skulle jag ju kunna pröva.
Jag är tillbaka i London sen söndags och jag har inte gjort så mycket mer än legat hemma och varit dödsjuk. Jag jobbade i tisdags, men i onsdags var jag vara där i 1 timme och torsdags var jag inte där alls. Då var det ju faktiskt också nyårsaton vilket jag faktiskt pallrade mig ut på. Det var jag, Hakan, Isobel, Maria och Algo. Det var mycket trevligt, tills precis innan vi skulle gå och nån jävla idiot bestämmer sig för att slå ner Hakan.. Jag fick snällt ta emot första slaget rakt i bakhuvudet. Jag stog med ryggen mot och såg inte vad som hände, men jag antar att gubben missade Hakan och slog till mig först. Så nu har jag en fin bula i bakhuvud, extra huvudvärk och ännu en historia.
Jag gick till Brodys cafe för en sen lunch idag och tänkte lite tillbaka på de senaste månaderna. Jag har varit nedstämd de senaste dagarna, men jag tror det är för att jag varit sjuk och isolerad (det gjorde underverk bara att gå ut och äta idag, fastän jag var själv). Jag sitter för tillfället och söker jobb hemma i Sverige igen. Jag har egentligen inte bråttom härifrån, men får jag ett jobb så tar jag det som ett tecken. Jag saknar Sverige och speciellt Sid. Självklart saknar jag alla, men längtan eter Sid gör verkligen ont. Jag ska få ut så mycket som möjligt av London och sen försöka komma tillbaka till Sverige. Vart jag hamnar får jag se.
Jag är så himla glad att jag gjorde det här. Det har varit en resa med så mycket frustration, hjärtesorg och tårar längst hela vägen, men jag har också hat så himla roligt, träffat fantastiska människor, fått nya vänner för livet och sett så mycket. Att jag dessutom har det jag behöver för att bo här så som bank och NI-nummer gör det bara lättare att åka hem. För då vet jag ju att jag enkelt kan ta mig tillbaka.