Den forna tiden av diarré har passerat (förhoppningsvis) och Sid är bättre i magen. Eftersom Sid inte verkar ha lidit så värst mycket av det hela så är det nog bara jag som gråter lyckotårar här hemma. Tex. så grät jag igår över en liten ynklig bajskorv, men den var ju för bövelen fast! Idag kände jag för att gråta när jag kom hem från Färjestad dit jag cyklade för att köpa mat till Sid. Efter halva vägen insåg jag att djursjukhuset "stänger om en kvart"... Så fort gick det och när jag kom hem var det på darrande ben.
Inatt ska jag lägga mig tidigt så jag måste lyckas vända på dygnet lagom till lördag då jag ska upp tiiiidigt och jobba. Först ska jag titta lite mer på Ebba och Didrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar