I don't care that I feel worse than before

Jag är världens sämsta vän och människa just nu och kan inte glädjas åt något och har fastnat i en ond spiral. Jobb och känslor har brakat samman allting och det verkar bara bli värre ju mer jag försöker lösa det/ignorera det. Jag är ledsen nu. Ledsen och förvirrad och önskar man kunde fly från det. Om det så krävdes att be alla att dra åt helvete för att det ska bli bättre så skulle jag nog göra det, iaf starkt överväga det. Jag är världens sämsta vän, men jag är inte så snäll mot mig själv heller.
Nån gång borde det bli min tur. Någon gång kanske någon tänker "kanske" om mig också. Någon gång kanske jag hinner i tid. Någon gång kanske jag inte åker gråtandes hemåt. Någon gång kanske jag kan se h*n i ögonen igen.
Någon gång kanske jag lyckas förklara att jag behöver någon nu. Någon gång kanske någon sover i rummet bredvid eller i samma. Någon gång kanske jag kommer på vad jag gör fel. Någon gång kanske någon berättar det. Någon gång blir dom inte irriterade. Någon gång blir jag inte arg på mig själv.
Någon gång tänker jag inte på det. Någon gång slutar jag överanalysera. Någon gång kanske jag också får andas. Någon gång kanske jag får inse att inte ta något eller någon för givet. Någon gång kanske det blir bra.

Keep calm

Allting rullar på som vanligt och jag har inte så mycket mer att berätta om. Praktiken går rätt bra, de få dagarna jag varit där. Personalen är jätte snälla och barnen har varit hyggliga. Är dock nervös inför skolstarten, mestadels över alla nya barn och för vad mina uppgifter komma vara. Jaja, den dagen den sorgen.
På tal om sorg så har jag ännu ingen hundvakt till Sid. :( Mitt bästa hopp just nu (iaf denna vecka) är Malin, hur jag än ska få tag i henne.. Han har varit själv en hel arbetsdag förut, men jag får så fruktansvärt dåligt samvete av att bara tänka på det. Jag känner att han har kommit lite i andrahand de 2 senaste veckorna så jag vill verkligen inte lämna honom ännu mer. Måste lösa det till imorgon... Fan.

I lördags var det ölbrännboll och det va roligt. Dock gick alla hem så pass tidigt så det va lite långtråkigt mot slutet. Ångrar att jag inte gick in till Putte i Parken, det var ju trots allt gratis och sista dagen. På väg hem från Orrholmen så ramlar jag dessutom med cykel, självklart när jag är på gatan nedanför min. Mitt satansjävlaskithelvetes skosnöre hade fastnat i cykeltrampan så jag satt fast i cykel, kom fort som fan och sätter, av någon dum anledning, ner den fria foten innan jag stannat helt så jag slängs rakt ner i backen. Tursamt nog så sätter jag reflexmässigt upp vänstra armen så jag slog inte i huvudet iaf. Fast jag skrapade upp knät, knogen och handflatan. Har blåmärken på låret och båda knäna och ont i armen. Haha, jag tyckte jätte synd om mig själv och var arg samtidigt så jag haltade gråtandes hemåt. Tur att jag hade druckit iaf, annars hade det nog gjort mycket ondare.

Just nu sitter jag på biblioteket i Karlstad och söker jobb, betalar räkningar, läser bloggar och skriver här. Har dessutom äntligen fått tummen ur och startat min insamling på Unicef. Man kan välja att göra en egen insamling så det har jag gjort nu. Det finns länk i min profil här på bloggen, men lägger in den här med för säkerhets skull. ;* http://unicef.se/egna-insamlingar/angelica-h
Hoppas vi alla kan hjälpas åt nu och iaf kunna säga att vi försöker göra det till en bättre värld.

Jag ska dra mig hem nu, jag har bara linne och shorts på mig och det ser ut att börja regna när som helst. Självklart har jag inget med mig att skydda datorn med heller så jag hoppas bara att regnet kan lugna sig tills jag kommer hem. :<