Oh, happy day!

Igår var en bra dag. :D Jag hade intervju med en familj om att bli au pair hos dom och det gick bra. Även om jag inte får jobbet så tyckte jag att jag skötte mig bra och det var en bra "debut" för mig. Men det verkade positivt och de var jätte snälla så det kändes bra.

Idag ska jag försöka få tummen ur och söka fler jobb. Jag har hittat fler, men jag måste kontakta agenturen igen tror jag och blabla. Jag vet inte riktigt så ska titta via AFs sida igen.
(Haha, jag har fått Simom att söka som au pair också. This will be fun!)

The neverending wait

Nu för snart 1 timme sen skulle jag ha intervju över Skype med en familj om au pair, men dom har inte ringt än. :( Den riktiga intervjun skulle bli imorgon egentligen, men de skrev igår och frågade om jag kunde idag istället. Vilket jag uppenbarligen sa ja till, men jag antar att de glömde bort mig. Jag skickade iaf iväg ett meddelande så nu väntar jag bara på svar.

Igår var familjen uppe hos morbror och moster och firade Christer som fyllde 50 år för nån vecka sen! Jag hade som vanligt ont i huvudet och mådde jätte dåligt fram mot kvällen så jag la mig i soffan och halvsov med Lowa, haha. Men det var roligt att träffa alla, vi fick jätte god mat och massa att dricka och Christer blev jätte glad för sina presenter så det blev en lyckad kväll. :)

Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få

Jag har haft en vidrig huvudvärk som har kommit på eftermiddagarna de senaste dagarna. I förrgår och även ikväll var jag tvungen att lägga mig på kvällen och sova och sov fram tills klockan var 21:30. Jag skulle gissa på brist på vatten eller bristen på socker som ställer till det för min kropp.
Idag drömde jag jag skulle hoppa in som trummis i en bekants band. De höll till/skulle spela i ett hus på pappas gata (notoriskt känt som knarkhuset här..), men innan de skulle börja så skulle jag hem till papa och duscha. Väl i duschen finns det så mycket shampoo och tvålar att jag tappar bort mig, blir mer stressad över tiden och får panikångest. Innan jag gått in i duschen hade jag varit uppe på lillebrors gamla rum där jag hade saker som skulle säljas. Grannen var även där.
Konstig dröm, men ändå en del som hänger ihop med vardagen. Kroppstvål har vi slut på så det behöver handlas. Grannen, Susanne, fyllde år i förrgår och jag har inte varit inne och sagt grattis än så hon var väl med som en påminnelse, haha. Och panikångesten var väl pga att jag börjar bli rastlös i min situation. Men igår sökte jag ett till jobb iaf, jag hoppas på svar imorgon eller på fredag. Jag ska försöka skriva alla personliga brev imorgon som jag behöver, göra ett massutskick och hoppas på en massa positiva svar nästa vecka.

Mitt abonnemang till telefonen har jag sagt upp också, och pengarna på mitt nyfunna kontantkort är slut så jag kan varken ringa eller svara på sms. Några pengar kommer jag inte få förrän slutet på nästa månad och jag har ca 130 spänn på kortet. Jo, och koden till min bankdosa har jag glömt/tappat bort så där kommer jag inte in just nu heller, haha. D:
Misär-liv. 12 juni ska Malin och Jonathan åka till Jessica och jag skulle vilja åka med. Jessica ringde tom. i förmiddags och erbjöd sig hjälpa till att betala biljett ner. :* Det skulle vara roligt. Nu på söndag hoppas jag att lillebror vill bli med mig till Karlstad och sälja på loppis. Jag har sjuuuukt mycket saker jag behöver bli av med och det skulle vara det ultimata. Hoppas hoppas, som vanligt.

Hard work work

Jag har ju glömt att säga att jag haft intervju! Via Skype med en au pair-agentur (heter det så?) i London. :) Det var i torsdags och i fredags skickade jag in mina uppgifter så de kan bygga en profil och ny väntar jag bara på "min" familj. Jag vet inte hur lång tid sånt här tar, men förhoppningsvis så går det fort fort!
Jag funderar på att registrera mig som au pair på fler sidor, eller iaf att mejla och höra om någon har en familj "ledig" så fort som möjligt. Jag och Sid bor hos pappa nu och det är väl ingen hemlighet att jag inte trivs så bra här. En stor del av det har att göra med rastlösheten, jag vill åka iväg så fort som möjligt.
Snart så.

Sömnlösa vår- och sommarnätter är det bästa som finns

Som rubriken säger så kunde jag inte sova inatt, men det gör mig inget längre. Jag har börjat uppskatta att kunna gå ut, pigg och alert, i soluppgången och få se all dagg och dimma.
Idag ska jag och Alex (och Mirre?) åka till Karlstad en sväng och sen ÄNTLIGEN hämta hem Sid! Gud vad jag har saknat min skithund, det ska bli så skönt att få hem honom. Jag har haft hundabstinens deluxe sen jag kom tillbaka, men haft både Ture och Zaysa hos mig. Igår kväll var Zaysa hos mig ett par timmar, vi var ute på fälten vid Storbron och lyssnade på rådjuren som skällde. Jag lyckades fånga lite av det på film. :D

p.s Ska någon dag, när jag orkar, lägga upp alla bilder och videor från London. Men som sagt, när denna latgris orkar. d.s

e>

Darling, go home

Det känns skönt på ett sätt att vara hemma i Sverige och mama igen, den materiella lyckan skenar. Men jag saknar känslan av att vara hemma hos mig. Alltså inte i Karlstad utan känslan att "nu, nu är jag hemma". Åh, va chessy allting låter, men det är så det känns.
Men jag är redan på G igen. Förhoppningvis så kommer allt att gå väldigt fort nu.
Jag vill inte ens behöva packa upp mina väskor.

Back to basics

Så, jag är tillbaka i Sverige. Och ju fler minuter jag är här desto mer tänker jag, vad gör jag här? Jag är rätt tom just nu. Känner mig varken glad eller ledsen.
Det blev struligt med jobb och boende och jag slackade ur fastän det var det jag absolut inte skulle göra. Resan i sig var inte alltför planerad och kanske det var där det sket sig. Men jag vill/ska tillbaka. Jag funderar på au-pair och sitter faktiskt och kollar på det nu. Jag känner jag hade rätt information, men det var andra faktorer som inte stämde. Men jag är pepp på att åka tillbaka, London/England har inte sett det sista av mig.
Jag har inte varit ledsen över allt det här egentligen, förutom igår när jag insåg att jag måste gå tillbaka till AF. Då grät jag för det är min stora skräck verkligen. Det får inte hända igen. Herregud, arbetsförmedlingen var ju den största anledningen till att lämna landet. Nej, jag ska kolla upp det här med au-pair.
Jag känner mig peppad trots allt! Det kommer bli bra det här, det är inte över än. Jag känner att jag fick lite mer "kött på benen" efter min resa och blev lite klokare. Nu vet jag hur saker och ting funkar. Det blir bra det här.