You don't miss me, I know

I want to be forgotten,
and I don't want to be reminded.
You say "please don't make this harder."
No, I won't yet

Was she asking nice?

Min födelsedag

Om 25 dagar fyller jag år och är då officiellt halvvägs till 50 och 1 år närmare döden. Morbida inflikar är de bästa. Så snart börjar frågorna om vad jag önskar mig att hagla och jag vill bara ha några, inte så enkla saker; Jag vill få ett jobb i Sverige (fastän jag älskar mitt jobb här!), en flygbiljett hem och att göra något roligt. Någonting hemma i Sverige och då har jag två saker jag tittat på.

1) Spendera en natt i en kolarkoja. Allting med det (speciellt lukten) påminner mig om när jag var liten och var hos mormor och morfar i Skåltjärn. Jag kommer ihåg en gång när jag och Alex fick bli med morfar och titta på en kolarkoja. Jag kommer ihåg det så väl och skulle nog tom. kunna hitta tillbaka till den om jag ville.

2) Åka hundspann. För att jag älskar hundar, det verkar vara jätte roligt och det ä nog en once in a lifetime-sak att göra.. Kanske inte en-gång-i-livet, men ni fattar. Hittade på Upplevelser att man kan få antingen ett dygn eller köpa 2 dagars-upplevelse (eller vad man ska kalla det).

Så svårt ska det väl inte vara? Hundspannet kostar ca 9500 kr för 2 dagar och är för 2 personer och då har man det mesta inräknat. Så säg 5000 kr per person, det är väl inte så illa pinkat? Någon ska jag nog kunna dra med mig (*hint hint* Jeanette! * hint hint*) och om inte annat får jag väl släpa mig iväg till Skåltjärn och leta upp den där kolarkojan och krypa in i. :)

In the heart of the sea

Idag åkte jag och Hanna till Croydon och gick på bio. Mycket fin film, med en mycket fin man medverkande.
Innan möttes vi upp inne i Bromley och gick till Brodies och åt lunch. Jag har ätit samma macka pinsamt många gånger, men tröttnar aldrig! Chicken escalope i ciabatta.♥ Jag trotsade min fattighet idag och åt lunch ute (och kommer göra samma sak imorgon, orkade inte laga mat när jag kom hem), men jag handlade inget fastän vi var inne på Primark, New Look, HM osv. Det enda jag köpte var en tjusig kalender med Tom Hiddleston, till Jessica. Jag har redan fått min årliga dos av hunkar. God Bless Chris Hemsworth och tack Ron Howard för att du sätter honom i filmer där han är snygg och genomblöt.

It hurts even to look at her

2016

Oj oj oj, vilken bloggtorka det varit. Inte för att jag tror min blygsamma skala läsare har tagit skada, men det är ju roligt att skriva så lite mer skulle jag ju kunna pröva.
Jag är tillbaka i London sen söndags och jag har inte gjort så mycket mer än legat hemma och varit dödsjuk. Jag jobbade i tisdags, men i onsdags var jag vara där i 1 timme och torsdags var jag inte där alls. Då var det ju faktiskt också nyårsaton vilket jag faktiskt pallrade mig ut på. Det var jag, Hakan, Isobel, Maria och Algo. Det var mycket trevligt, tills precis innan vi skulle gå och nån jävla idiot bestämmer sig för att slå ner Hakan.. Jag fick snällt ta emot första slaget rakt i bakhuvudet. Jag stog med ryggen mot och såg inte vad som hände, men jag antar att gubben missade Hakan och slog till mig först. Så nu har jag en fin bula i bakhuvud, extra huvudvärk och ännu en historia.
Jag gick till Brodys cafe för en sen lunch idag och tänkte lite tillbaka på de senaste månaderna. Jag har varit nedstämd de senaste dagarna, men jag tror det är för att jag varit sjuk och isolerad (det gjorde underverk bara att gå ut och äta idag, fastän jag var själv). Jag sitter för tillfället och söker jobb hemma i Sverige igen. Jag har egentligen inte bråttom härifrån, men får jag ett jobb så tar jag det som ett tecken. Jag saknar Sverige och speciellt Sid. Självklart saknar jag alla, men längtan eter Sid gör verkligen ont. Jag ska få ut så mycket som möjligt av London och sen försöka komma tillbaka till Sverige. Vart jag hamnar får jag se.
Jag är så himla glad att jag gjorde det här. Det har varit en resa med så mycket frustration, hjärtesorg och tårar längst hela vägen, men jag har också hat så himla roligt, träffat fantastiska människor, fått nya vänner för livet och sett så mycket. Att jag dessutom har det jag behöver för att bo här så som bank och NI-nummer gör det bara lättare att åka hem. För då vet jag ju att jag enkelt kan ta mig tillbaka.