Bear with me

Jag har tatuerat mig! Numera traskar det en tjusig björn runt på mitt lår. Jag gick till en ny studio i Karlstad (jag tror den är ny iaf,jag har inte lagt märke till den förut) för jag blev så förbannat sugen + att de hade specialpris på 500 kr i timmen (nu landade det på 1,500 kr för min del ändå..). Fin blev den, det blir nog ett litet zoo på benen så fort jag får råd.

                             

I will survive

Än så länge så går det ihop ekonomiskt med det jobb jag har vilket gör mig mycket lättad då det inte gick något vidare med de två intervjuerna jag var på. Så nu är jag säker nån mer månad framåt vilket känns väldigt, väldigt skönt.
Något mindre skönt är att jag bestämt mig för att ha en sockerfri vecka, slutdatum blir 1 december. Började egentligen i tisdags, men idag åt jag en lussebulle på jobbet så får hålla ut lite längre.. Förutom idag så är det inte så jobbigt. Jag var och handlade förut och köpte en energidricka och en julmust, MEN de var sockerfria iaf! Det här ska jag nog fixa galant.
Att jag ätit 5 varma mackor ikväll hör inte hit..

It's gonna take a long time to love, it's gonna take a lot to hold on

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade, men det har inte varit prioriterat.
Jag har iaf fått ett nytt jobb. Åter igen som personlig assistent, nu dock som timanställd. Så jakten på ett till jobb pågår för fullt och det är nog det enda som händer just nu. Jag får uppdatera mer när nått roligt händer, slänger in några selfies från sommaren/hösten.

What if the road won't take me there

Denna jävla svacka tar knäcken på mig snart.
Jag blir vilken dag som helst arbetslös och jag tvivlar på att min arbetsplats kommer hjälpa mig långt med nytt arbete. Min väns mamma som var sjuk gick bort idag och jag själv känner mig så jävla ovärdig alla svin (= blir blockad och ignorerad bara för att jag inte skickar nakenbilder). Jag. Pallar. Inte.
Jag har sovit bort snart 2 dygn (på riktigt, det börjar bli illa nu) och känner mig allmänt deppig och gråter titt som tätt. Just nu vill jag bara åka bort ett tag, sa precis till Marketa att hade jag pengar skulle jag åka och hälsa på henne. Imorgon ska jag jobba och jag börjar känna mig stressad och rastlös när jag är där, pga allt som händer omkring mig. Jag känner mig så jävla instängd, jag vet inte hur jag ska få ur mig allt.
Jag kommer nog åka hem till mamma eller pappa ett par dagar. Mitt i allt så har Madde och Andreas äntligen fått sin bäbis, lilla Elmy. 💕 Jessica är i Karlstad och vi ska ses hos Malin på lördag så det blir också skoj. Men just som det är nu, i denna minut så skulle jag helst bara gå ut genom dörren och inte komma tillbaka på ett par dagar.

Konsten att gå sönder

Allt är på riktigt nu, alla gamla inlägg och "problem" känns så otydliga. I lördags fick jag reda på att en av mina bästa vänner hade fått en cancerdiagnos. Min bästaste bästis. Jag vet inte om jag någonsin känns mig så sprängfärdig och hysterisk. Sov ett par timmar under dagen och vaknade till ännu ett meddelande från en annan nära vän vars mamma ligger på sjukhus, läget är kritiskt.
Jag själv ska ta tag i livet nu, nu eller aldrig. Jag känner mig rädd och spyfärdig. Men jag skämdes så förra lördagen. Dagen innan hade jag jobbat, jobbade natt då. På natten kunde jag inte sova för jag tänkte på killen i London och jag grät i nån timme. Cirka 8 timmar senare grät jag av helt andra anledningar. Riktiga anledningar. Och jag skämdes för att jag låg och grät över saker som hänt och inte kan ändras medan livet springer förbi, för vissa kanske fortare...
Jag har inte orkat så mycket än. Har promenerat runt mycket (själv och med Sid) och funderat mycket på allt och alla. Men det kommer, sakta men säkert.

Jag älskar dig, kakao

För någon dag sen bakade jag kladdkaka och skjut mig vad gott det var.💕 Egentligen skulle jag ju ha haft en nyttig vecka (med mycket träning, hah!), men det blev inte så mycket med den med tanke på bröllop och allmänt "jag är ju faktiskt hemma hos mamma/pappa"..

Förr, när jag bodde hos pappa, så bakade jag hela tiden, kladdkakan var alltid i centrum. Nu på jobbet så brukar de andra assistenterna baka ibland, men jag gör aldrig det med tanke på vad mycket jag brukar skita ner, haha.. Men jag saknar att kunna göra kladdkaka, kladdiga muffins och så klart, the almighty vit kladdkaka med citron. Jävlar vad gott det är. Varför jobbar jag och inte är hemma och bakar? Och varför blir jag så sugen på allt onyttigt när jag är på jobbet?

Min lägenhet är fin, men den saknar en spis och det är jag glad för. Sist jag trodde Frida pratade vi om kakor och bakverk och båda kom fram till att spisen är boven i dramat. Så min vikt tackar mitt lilla, lilla krypin (att det finns kladdkaka man kan göra i micron låtsas jag inte om).

Nu ska jag kolla på tv, bädda sängen och sluta tortera mig själv med dagdrömmar om kladdkaka och min avsaknad av den. Den kommer nog ändå besöka mig i drömmarna inatt..

Jag har försökt att lära mig alla ord i världen 🎶

Jag sover fortfarande lika uselt sen förra inlägget och tankarna går ännu på högvarv.
Men jag mår bättre, är bara så satans trött jämt och ständigt. Just nu sitter jag på jobbet och gör mest ingenting, allt som behövs är gjort och nu löser jag korsord och väntar på nått mer att göra. Kl16 slutar jag och då ska jag springa bort till Gina och se om jag kan köpa liten smycken (som jag egentligen inte har röd med...). Äta glass med polacken ska jag också kanske göra.
Om mindre än en vecka är det bröllop. Tänk att Simon ska gifta sig. Och all drama son redan varit, innan bröllopet ens ägt rum..

Iaf. Jag läste igenom inlägget med mina "mål" för i år och insåg att jag har ju faktiskt redan fått lite gjort. Jag har flyttat och köpt ny mobil, alltid en början. Nu ska jag bara fylla lägenheten med möbler och prylar, lära mig mer tjeckiska (kan en hel del ord nu iaf) och samtidigt spara pengar så jag kan resa i höst/vinter! Men jag har fått en soffa av världens snällaste bästis så där sparade jag några tusenlappar!
Innan dess ska jag ta tag i mitt liv, söka lite mer jobb (utifall att) och få ordning på min sömn. Och köpa dammsugare, det är viktigast nu.

Jag saknar dig mindre och mindre, jag har glömt dig en vacker dag

Jag kan inte sova längre. Den senaste veckan har både dygnen och nätterna varit oroliga och jag kan även se det på min stressiga hy och dåliga aptit. Och allt på grund av Sean.

För några dagar sen så låg jag i sängen med mobilen och mina språkappar. Jag ska försöka bemästra ett flertal språk, men även laddat ner för finska, norska och danska för att kunna de skandinaviska. Jag hade den danska appen uppe och nått litet ord fick tankarna att gå över till hans mamma, som är dansk. Och det gjorde ont att andas. Så ont att jag fick lägga mig på rygg för att ens få in nått i lungorna. En ångestattack utan dess like och en massa minnen jag försöker trycka bort än.

Men sen dess har det suttit fast, nätterna är plågsamma då jag mot min vilja tvingar mig själv igenom allt igen. Varje natt kommer fler minnen om ord, sms, samtal och handlingar upp. Och jag, i min dumhet, bygger själv upp egna handlingar på hur det kunde ha varit. På hur det kan bli. På hur jag så in i helvete önskar det kunde ha blivit.

Jag hatar att känna mig så fast i det som hänt att jag inte kan gå vidare. Jag hatar att jag inte kan hata honom, det går inte. Jag hatar att vi var så nära att faktiskt bli vänner, men det gick inte. Jag hatar att jag saknar vår vänskap. Hatar att jag saknar när vi satt i soffan, sängen eller var ute och gick och bara pratade. Hatar alla minnen som för min var värda guld, men som sen bara blivit plågsamma. Hatar att jag på nått jävla konstigt vis ändå saknar dig, din jävla idiot.

Jag funderar ibland på att höra av mig, hur det än skulle gå till. Men iaf försöka, och fastän jag vet med vilka ord han skulle stänga ut mig med för gott så hade jag iaf vetat att jag försökt. Som så många gånger förut.

Om det inte blir se dom säger, att tiden läker alla sår, så kommer jag försöka kontakta honom. Om ändå för att få ett avslut, något vi aldrig fick. Den vänskapen vi hade innan vi tillsammans valde att förstörde den genom ett "förhållande" var fin nog att jag iaf vill få ett värdigt avslut (iaf försöka). Jag måste kunna se tillbaka på iaf ett ögonblick av ömhet och förståelse för varandra. Och för att sätta punkt för en saknad jag inte själv förstår mig på.

Så kom igen nu, tiden. Läk mina sår

Den här veckan flyttar jag!!

Denna lilla lägenhet jag flyttar till kommer inte få det lätt. Jag har planer på att göra mig en egen liten mysig grotta och räknar redan ut mått, tänker på färger och mönster, "vart ska Sid sova?", korgar och garderober, det pyttelilla köket och mitt fönster (tro mig, när man bott i en källare så länge osm jag har så blir man glad av att se ett fönster).
I can't wait!

Hej igen

HEJ.
Jag vet att jag aldrig bloggar längre och för 2 dagar sen satt jag mig ner och skrev faktiskt ett inlägg, men då ville inte blogger funka så det blev det inget av med,
Annars så har jag börjat jobba som personlig assistent nu igen. Det rullar på bra, fast jag har ingen "perfekt" hundvakt åt Sid än.. Det rullar på också, men det känns nästan olustigt ibland.

Anyway, jag tänkte bara lämna ett litet tecken på att jag lever. Jag borde lägga mig och sova, men jag har sovit så uruselt de senaste nätterna och så somnar jag istället på eftermiddagarna vilket är rätt värdelöst med tanke på det fina vädret och för Sids skull. Min lille gris. Jag tror han saknar Filipstad, och Alex, pappa, Kenza och Loke. :( Jag skulle så gärna vilja skaffa en kompis åt honom, men det funkar inte så som jag bor och jobbar nu.
En vacker dag ska jag ge dig precis allt du behöver och vill ha och sen lite till.♥

Black and white

Buhu

Min ekonomiska situation är så dålig just nu att jag har lust att gråta. Jag har fört över alla pengar från mitt engelska bankkonto, men allting fick gå till att spara inför flytten. Jag flyttar hem till Karlstad nästa helg så jag måste sätta in hyran och i den här takten kommer jag bara jobba typ 1 dag i april, sen blir det ingen bra lön förrän i juni.. :( Dryyygt. Så nu sitter jag på Tradera och lägger upp så mycket smycken, kläder och annat jag bara kan.
Nuuu ska jag sluta gnälla och lägga upp mer saker!

Typ så här roligt ska det bli att äntligen få flytta hem! Sen så var det ju, tydligt, okej att bo i min innan jag flyttar till den nya lägenheten och det längtar jag så himla mycket till!

2016

Jag tror detta år kommer bli riktigt bra! Tidigare idag träffade jag en gammal bekant till familjen vars hund (Loffe <3) jag tog hand om i många år. Jag har inte träffat henne sen morfars begravning tror jag så det var trevligt! Vi pratade mycket om London, hur det var där, vad jag gjorde och så. Hon har ett barnbarn som jobbar som au pair i New Jersey och hon sa att hon tyckte vi var så modiga och självständiga.
Det gjorde mig såååå glad att höra det där, jag gick och fånlog i några timmar efter det. :) Men det känns bra, det känns äntligen som ett nytt mig. Jag har mina små, försiktiga mål detta år och äntligen känns det perfekt att sikta smått.
Så, målen i år (löst) låter så här;

* Flytta. Min hyresvärd tipsade mig om en lägenhet som blir ledig i juni och jag har redan sagt ja, ja,
   ja! Jag hoppas dock att jag får bo i min lägenhet tills jag får denna andra, men hur det än slutar så
   har jag ju ändå min kvar.
* Skaffa en kompis till Sid. Oavsett om jag skaffar djur (tror knappast att det kommer hända snart) så
   vill jag att Sid ska få lite mer sällskap. Jag tror det gjorde/gör honom gott att bo med Annas hundar
    och nu Alex' katter.
* Gå på dejt. Fastän jag hade "pojkvän" i London så gick vi aldrig på någon riktig dejt. Jag vill gå på
   dejt, jävlar i mig!
* Ta tag i träningen. Jag har gjort det liiiite nu, men det är jobbigt att komma igång ordentligt. Jag är
   glad att jag iaf har min cykel.
* Köpa ny dator och mobil. Kanske inte mål direkt, men de dör. Långsamt, men säkert går de mot sin
   grav och jag känner mig pinsamt handikappad. Mamma sa att släkten ska hjälpa mig med sponsring
    till en telefon och det hoppas jag är sant...
* Spara pengar. Jag har planerat att försöka hälsa på mina vänner i Sverige nu i höst (Nettan ;*) och
   sen nästa sommar vill jag resa igen. Jag vill hälsa på i London och sen också träffa Marketa.
* Och sista (på tal om Marketa), lära mig ett språk, på grundnivå iaf. Jag håller på med både ryska,
    tyska och tjeckiska just nu, men ska försöka att hålla mig till 1. Det gör det hela lite svårare/lättare
    att ryskan och tjeckiskan är så lika varandra.. :o

You've got a friend in me

Lillebror har ju som sagt flyttat in hos pappa och med honom följde Kenza och Loke med.. De första dagarna var ett evigt morrande så fort Sid närmade sig, men de senaste har det gått bra. Igår och idag har de verkat kommit över sitt hat och jag hörde viskandes att Loke varit framme och strukit sig mot Sids ben. De ligger fortfarande säkert under sitt lilla bord, men nu springer de inte iväg för varje litet ljud. Och vankas det godis så går de mer än gärna ända fram till nosen på Sid och hämtar det!

De nya tagen

SÅ, nu är jag tillbaka i Sverige. Jag bor för tillfället hos mamma i väntan på att flytta tillbaka till mig lägenhet (den hyrs ut under april, sen är den min igen!).
Tristessen har redan hunnit ikapp mig fastän jag bara varit här sen i fredags. Jag har funderat mycket på allt och speciellt om jag gjorde rätt i att flytta tillbaka. Men jag har insett att tristessen hinner ikapp mig vart jag än bor så jag kommer göra det bästa av situationen nu. Jag är väldigt glad att fått tillbaka Sidden igen!

Idag var jag också på jobbintervju och det gick mycket bra. Vi skrev inte på några papper, men diskuterade kunden jag ska(?) jobba hos så det verkade lovande. Visst, personlig assistans är inte mitt drömjobb, men jag gillar att jobba med människor och jag behöver ju en inkomst.

Jag sitter just nu och planerar lite roliga saker jag ska spara ihop pengar till. Utan en specifik inkomst blir det ju svårt att spara, men jag ska göra mitt bästa. Jag ska dessutom ta tag i de där sakerna jag drömt om i så många år, men aldrig gjort. Flytten till England var nog det bästa jag gjort. Fastän allt som hände så hade jag mycket roligt, fick ta mycket ansvar, lärde mig mycket och växte ännu mer.
Det blir nog bra det här, just nu är det ju inte så roligt eftersom jag sitter fast i Filipstad. Men imorgon ska jag iaf åka tillbaka till Karlstad och träffa mina bästaste vänner! <3

Nya tag!

Idag har jag skickat ett mejl om uppsägning från mitt jobb och jag har även sagt till Wendy att jag flyttar vid månadsskiftet. Anledningen är att jag fått en hoppfull intervju hemma i Sverige + att jag enbart längtar hem. Jag älskar att jobba på Waggles, men min boendesituation är inte hållbar och så saknar jag allt och alla hemma. Så som sagt. Waggles kommer jag sakna (och massa annat också så klart!), men jag tror detta kommer bli det bästa.
I värsta fall så står ju London alltid kvar.♔

Tell me when this night is over

Nej. Det har inget med mig att göra, inget personligt iaf. Men två dödsfall denna månad, en tragisk nyhet om en gammal vän och ett hatfullt ex senare börjar det göra ont i bröstet.

Förutom denna helg har jag haft fina dagar. Min födelsedag firades hemma med hunden och glass (GLASS) och nu i lördags var jag och Hanna ute och åt lunch på Richmond. Och självklart blev det film i söndags, vi såg Deadpool och den var rolig! Just nu längtar jag mest av allt till lönen så jag får spara pengar (vuxenpoäng till mig) och shoppa. Och i slutet av mars ska jag åka hem en vecka och joda, jag längtar väldigt mycket.

You don't miss me, I know

I want to be forgotten,
and I don't want to be reminded.
You say "please don't make this harder."
No, I won't yet

Was she asking nice?

Min födelsedag

Om 25 dagar fyller jag år och är då officiellt halvvägs till 50 och 1 år närmare döden. Morbida inflikar är de bästa. Så snart börjar frågorna om vad jag önskar mig att hagla och jag vill bara ha några, inte så enkla saker; Jag vill få ett jobb i Sverige (fastän jag älskar mitt jobb här!), en flygbiljett hem och att göra något roligt. Någonting hemma i Sverige och då har jag två saker jag tittat på.

1) Spendera en natt i en kolarkoja. Allting med det (speciellt lukten) påminner mig om när jag var liten och var hos mormor och morfar i Skåltjärn. Jag kommer ihåg en gång när jag och Alex fick bli med morfar och titta på en kolarkoja. Jag kommer ihåg det så väl och skulle nog tom. kunna hitta tillbaka till den om jag ville.

2) Åka hundspann. För att jag älskar hundar, det verkar vara jätte roligt och det ä nog en once in a lifetime-sak att göra.. Kanske inte en-gång-i-livet, men ni fattar. Hittade på Upplevelser att man kan få antingen ett dygn eller köpa 2 dagars-upplevelse (eller vad man ska kalla det).

Så svårt ska det väl inte vara? Hundspannet kostar ca 9500 kr för 2 dagar och är för 2 personer och då har man det mesta inräknat. Så säg 5000 kr per person, det är väl inte så illa pinkat? Någon ska jag nog kunna dra med mig (*hint hint* Jeanette! * hint hint*) och om inte annat får jag väl släpa mig iväg till Skåltjärn och leta upp den där kolarkojan och krypa in i. :)

In the heart of the sea

Idag åkte jag och Hanna till Croydon och gick på bio. Mycket fin film, med en mycket fin man medverkande.
Innan möttes vi upp inne i Bromley och gick till Brodies och åt lunch. Jag har ätit samma macka pinsamt många gånger, men tröttnar aldrig! Chicken escalope i ciabatta.♥ Jag trotsade min fattighet idag och åt lunch ute (och kommer göra samma sak imorgon, orkade inte laga mat när jag kom hem), men jag handlade inget fastän vi var inne på Primark, New Look, HM osv. Det enda jag köpte var en tjusig kalender med Tom Hiddleston, till Jessica. Jag har redan fått min årliga dos av hunkar. God Bless Chris Hemsworth och tack Ron Howard för att du sätter honom i filmer där han är snygg och genomblöt.

It hurts even to look at her

2016

Oj oj oj, vilken bloggtorka det varit. Inte för att jag tror min blygsamma skala läsare har tagit skada, men det är ju roligt att skriva så lite mer skulle jag ju kunna pröva.
Jag är tillbaka i London sen söndags och jag har inte gjort så mycket mer än legat hemma och varit dödsjuk. Jag jobbade i tisdags, men i onsdags var jag vara där i 1 timme och torsdags var jag inte där alls. Då var det ju faktiskt också nyårsaton vilket jag faktiskt pallrade mig ut på. Det var jag, Hakan, Isobel, Maria och Algo. Det var mycket trevligt, tills precis innan vi skulle gå och nån jävla idiot bestämmer sig för att slå ner Hakan.. Jag fick snällt ta emot första slaget rakt i bakhuvudet. Jag stog med ryggen mot och såg inte vad som hände, men jag antar att gubben missade Hakan och slog till mig först. Så nu har jag en fin bula i bakhuvud, extra huvudvärk och ännu en historia.
Jag gick till Brodys cafe för en sen lunch idag och tänkte lite tillbaka på de senaste månaderna. Jag har varit nedstämd de senaste dagarna, men jag tror det är för att jag varit sjuk och isolerad (det gjorde underverk bara att gå ut och äta idag, fastän jag var själv). Jag sitter för tillfället och söker jobb hemma i Sverige igen. Jag har egentligen inte bråttom härifrån, men får jag ett jobb så tar jag det som ett tecken. Jag saknar Sverige och speciellt Sid. Självklart saknar jag alla, men längtan eter Sid gör verkligen ont. Jag ska få ut så mycket som möjligt av London och sen försöka komma tillbaka till Sverige. Vart jag hamnar får jag se.
Jag är så himla glad att jag gjorde det här. Det har varit en resa med så mycket frustration, hjärtesorg och tårar längst hela vägen, men jag har också hat så himla roligt, träffat fantastiska människor, fått nya vänner för livet och sett så mycket. Att jag dessutom har det jag behöver för att bo här så som bank och NI-nummer gör det bara lättare att åka hem. För då vet jag ju att jag enkelt kan ta mig tillbaka.