Life is good

Igår fick jag min sista lön från Gail's och jävlar i min lilla låda vad det kändes bra! Det var ett bra jobb det där. Timmarna och pendlandet var under all kritik, men de jag jobbade med är väldigt saknade. Planen är att åka och hälsa på dom någon dag och ta sig en liten fika. Men först ska jag shoppa upp mina pengar, hehe (joda, jag ska spara lite också)..

Idag var jag och Marketa och åt mat på Richmal Crompton här i bromley. Det är billigt, väldigt gott och bara 20 minuters promenad ifrån där jag bor. Helt jävla perfekt med andra ord, haha. Det är 1 vecka kvar tills hon åker hem, men det vill jag inte tänka på. Kommer sakna henne så fruktansvärt mycket.. :(
Nej, tänk positivt! Snart kommer svennarna hit, då ska jag visa dom London och mina fina vänner jag fått här!

Monday will have me like;

Så länge har helgen varit hur rolig som helst, precis vad jag behövde dessutom! Idag fyller Hanna år så hon och jag gick ut på puben och åt mat i fredags. Väl där mötte vi upp en grupp trevliga människor som bjöd på mer öl så de gillar vi. Hanna blev full och det var roligt, haha!
Och igår mötte jag upp Hanna igen för lite akut-mat på McDonalds för att sen åka till Beckenham och möta Marketa, Hakan, hans jobbkompis, Maria och.. Algo, tror jag hennes man heter? Jag har träffat honom så många gånger, men kan för allt i världen inte komma ihåg hans namn.. Iaf, satt på Geroge Inn i nån timme och bara pratade. Det stod mellan puben eller bio igår för mig och Hanna, men vi tog puben igår och bion idag så slipper vi välja. :) Tanken var ju att jag skulle träffat Kimberlie nu i helgen, men jag hörde inte av henne nått mer så antar att det inte blir av.

Just nu sitter jag i sängen och tittar på Hunger games. Det är tänkt att jag och Hanna ska se den senaste filmen idag på bion, men jag har inte ens sett klart första filmen och det är 2 kvar. Alla är minst 2 timmar långa... Jag måste egentligen gå till Primark eller nån annan skitaffär och köpa en filt jag kan ha när Jessica och Fredrik kommer. Jag har inte påmint Wendy om att de kommer så jag hoppas det går bra.. Annars är vi alla körda. Fan, kom nyss på att jag måste storstäda mitt rum. Sist jag började så hann jag inte klart.

Jag måste också göra en liten lista på saker vi kan hitta på när de kommer hit. Jag ska höra med flickorna på jobbet nu i veckan vad de har för förslag. Jag har redan dåligt med pengar efter första lönen (la undan flera tusen för linser, Sids försäkring och p-piller), men imorgon ska jag få sista lönen från Gail's 'är det tänkt och jag hoppas verkligen inte de krånglar nu också.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Jag pratade i telefon med britten igår för första gången på typ 6 månader och det var trevligt. Jag har saknat honom. Det kändes skönt att ha någon att prata med. Marketa hade tydligen inte fattat att jag varit hos polisen i veckan för hon fick en chock igår när hon fick reda på det, hah. Det förklarar hennes reaktion när jag ringde henne i tisdags.

Sean har hört av sig mer. Han tror vi fortfarande är vänner, men nej. Jag vill inte ha något mer med honom att göra efter det han gjorde. Självklart skulle jag vilja gå tillbaka några månader och öppna ögonen och kunna ha behållt våran vänskap, men nu är det för sent. Inget att göra åt och jag är inte så ledsen längre. Ledsen över att allt blev som det blev så klart, oerhört ledsen att behöva förlora en vän, men samtidigt kände jag ju honom inte. Jag har ingen aning om vem människan är. Now you're just somebody that I used to know.

Iaf , nu ska jag ta en dusch och sen sminka om mig.  Sen springa till Primark och ta en promenad kanske. Det skulle vara skönt att kunna röra sig fritt i min ensamhet igen och jag vet att jag måste få det överstökat. Jag vågar fortfarande inte lägga mig och sova i mörkret. Jag tänkte få det överstökat också nu när Jessica, Malin och alla andra kommer.

And I'm a goddamn coward, but then again so are you

Så det är slut mellan mig och Sean. Och förhoppningsvis slutet på en jävla period i mitt liv.

Sean var otrogen och det var andra gången det har hänt mig. Men denna gången var jag nästan beredd på det. Självklart är jag oerhört sårad och arg, men jag visste om det, lika bra att erkänna det direkt fastän jag skäms inför mig själv. Jag blundade för hans urlöjliga ursäkter och koncentrerade mig på det bra som inte fanns. Jag har ju skrivit det själv i denna blogg förut att allting fanns där svart på vitt. Redan när han frågade mig om att bli hans flickvän så fick jag en dålig känsla i kroppen.
Sean var inte kär i mig och jag tror inte jag var kär i honom heller. Jag frågade honom om han någonsin varit kär i mig och han svarade att "I love you, but I don't know if I was in love with you". Det tycker jag var ett bra "svar" på vår relation. Jag var inte kär i honom när vi blev tillsammans och jag litade inte på honom från början.. Det var först mot slutet av vårt förhållande som den dåliga känslan blev till en bra med att jag bla. fick blomman på vår månadsdag, träffade hans mamma, när jag pratade på om vi kanske borde göra slut och han blev så rädd och ledsen. Att veta att någon annan har gått runt i kulisserna under tiden, det gör ont. Det gör så jävla ont. Att veta att när jag berättat om vad jag tyckte om otrohet. När mitt ex' flickvän skrev till mig och jag fick sån ångest och grät ut hos Sean som åter igen blev rädd. Att få veta detta gör mig äcklad.

Jag har inte gråtit värst mycket sen tisdags. Idag på jobbet fick jag en jobbig känsla och ville bara gråta. Jag tror chocken börjar släppa nu.  Nu gråter jag, lite. Jag har inte sovit värst mycket och har sovit med linserna i jag vet inte hur många dagar.. Jag vet att det är så dåligt för ögonen, men jag vågar inte lägga mig i mörkret och tystnaden än. Inte riktigt än.

Jag vet inte vad som ska hända nu. Hyresvärden kom hem efter att grannarna hade sett polisen och hon var inte glad. Så nu måste jag nog flytta också. Så jag ska leta nytt boende och försöka hitta mod att prata med henne så fort som möjligt. Hon sa att jag kan stanna, men att jag "ligger på tunn is". Jag vet att det med polisen inte var mitt fel, men jag skäms nått så oerhört. Sean bad mig ge honom hennes nummer så han kunde ringa och förklara allt, men skadan är redan skedd. Jag sa till honom att åta bli eftersom det förmodligen bara kommer göra saken bättre.

Funderar på att flytta till Sverige igen, för Sids skull, men vet inte vart jag ska ta vägen där heller. Till Karlstad vill jag inte tillbaka till, men jag vet inte vart jag ska ta vägen annars. Har dock insett att jag måste till en större stad så att jag kan få ett jobb.
Och fastän det låter så jävla smörigt, så vet jag inte vilket land eller stad det jag helst vill ha, finns; bara någon som tycker om mig, på riktigt. Nån som är snäll mot mig och framförallt, trogen! Det är inte för mycket att begära. Vid det här laget vill jag hitta någon som behandlar mig som en prinsessa (det sa Emily på jobbet att jag ska ha).

Nu rabblar jag. Klockan är 22:40 och jag är trött. Jag ska titta på How to train your dragen 2 och sen sova. Jag är nervös inför helgen då jag nu under de senaste dagarna har kunnat gömt mig på jobbet, men under helgen blir jag ensam. För nu är jag ensam igen.
Kom precis på att min gamla kära vän Kimberlie nämnde att hon kommer till London. Hanna fyller dessutom år och så vill jag träffa Marketa på lördag. Mindre än en vecka kvar tills Jessica, Malin, Jonathan och Fredrik kommer också! Och drygt 3 veckor kvar innan jag åker hem inför julen. Jag har nog aldrig längtat bort så mycket som nu.

Nu har jag rabblat klart. Sean är ute ur mitt liv och det gör mig ledsen än. Det gör mig ledsen att det blev som det blev, att han gjorde som han gjorde, att jag gjorde som jag gjorde, allt han sa och att jag åter igen var så elak mot mig själv.
Jag hoppas jag kommer kunna glömma det här. Fast det kan jag inte, det vet jag. Nu rabblar jag igen.
Det var så mycket jag skulle ha visat honom, gjort med honom och redan börjat småplanera för den kommande tiden. Nu har jag lärt mig värdet av tålamod.. Vilket jag dessvärre inte har ett tag av kvar när det kommer till kärlek.

She's alive ✿

En kort uppdatering

Long time, no see. Är det ens så man säger?
Jag sitter för tillfället i soffan och tittar på Mad Max. Dock tittar jag på min dator vilket suger rätt så hårt eftersom ljudet försvinner hela tiden och jag måste klicka igång det varje gång det stängs av (vilket kan vara efter bara några sekunder). Jag hade hellre gjort något annat, vad som helst faktiskt då detta är fruktansvärt frustrerande.

Jag har en puttinuttig önskan att Sean vore här och kunde mysa med mig. Även fast han tar störst plats i min lilla 90-säng och är varmare än ett feberbarn så är det så mysigt att sova/ligga bredvid honom.
Nästa vecka ska hans mamma komma hit till London och då vill hon tydligen äta middag med Sean och mig.. (!!!). Jag är redan nervös. Jag ska också till frisören och färga och klippa håret vilket jag längtar så vidrigt mycket efter!
Behöver bara betala 20 pund för det eftersom det är en praktikant som ska färga det och klippningen fick jag på köpet om jag står som modell för det som jag fattade det som. Hur som helst så är priset fa-an så mycket bättre än vad jag väntat mig! Efter att ha känt mig urfattig efter att ha köpt flygbiljetter hem över jul så känns det lite bättre nu.

Bilden på mig och Sid la jag in bara för att det är en av de väldigt få på mig och Sid som faktiskt ser bra ut. Och den är faktiskt väldigt fin! På bilden är han ca 3 månader gammal, tagen i januari - 13. Tiden går fort. Jag hoppas att den går lika fort nu så att jag får åka hem och träffa honom snart!♥