Jag är världens sämsta vän och människa just nu och kan inte glädjas åt något och har fastnat i en ond spiral. Jobb och känslor har brakat samman allting och det verkar bara bli värre ju mer jag försöker lösa det/ignorera det. Jag är ledsen nu. Ledsen och förvirrad och önskar man kunde fly från det. Om det så krävdes att be alla att dra åt helvete för att det ska bli bättre så skulle jag nog göra det, iaf starkt överväga det. Jag är världens sämsta vän, men jag är inte så snäll mot mig själv heller.
Nån gång borde det bli min tur. Någon gång kanske någon tänker "kanske" om mig också. Någon gång kanske jag hinner i tid. Någon gång kanske jag inte åker gråtandes hemåt. Någon gång kanske jag kan se h*n i ögonen igen.
Någon gång kanske jag lyckas förklara att jag behöver någon nu. Någon gång kanske någon sover i rummet bredvid eller i samma. Någon gång kanske jag kommer på vad jag gör fel. Någon gång kanske någon berättar det. Någon gång blir dom inte irriterade. Någon gång blir jag inte arg på mig själv.
Någon gång tänker jag inte på det. Någon gång slutar jag överanalysera. Någon gång kanske jag också får andas. Någon gång kanske jag får inse att inte ta något eller någon för givet. Någon gång kanske det blir bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar