What if the road won't take me there

Denna jävla svacka tar knäcken på mig snart.
Jag blir vilken dag som helst arbetslös och jag tvivlar på att min arbetsplats kommer hjälpa mig långt med nytt arbete. Min väns mamma som var sjuk gick bort idag och jag själv känner mig så jävla ovärdig alla svin (= blir blockad och ignorerad bara för att jag inte skickar nakenbilder). Jag. Pallar. Inte.
Jag har sovit bort snart 2 dygn (på riktigt, det börjar bli illa nu) och känner mig allmänt deppig och gråter titt som tätt. Just nu vill jag bara åka bort ett tag, sa precis till Marketa att hade jag pengar skulle jag åka och hälsa på henne. Imorgon ska jag jobba och jag börjar känna mig stressad och rastlös när jag är där, pga allt som händer omkring mig. Jag känner mig så jävla instängd, jag vet inte hur jag ska få ur mig allt.
Jag kommer nog åka hem till mamma eller pappa ett par dagar. Mitt i allt så har Madde och Andreas äntligen fått sin bäbis, lilla Elmy. 💕 Jessica är i Karlstad och vi ska ses hos Malin på lördag så det blir också skoj. Men just som det är nu, i denna minut så skulle jag helst bara gå ut genom dörren och inte komma tillbaka på ett par dagar.

Konsten att gå sönder

Allt är på riktigt nu, alla gamla inlägg och "problem" känns så otydliga. I lördags fick jag reda på att en av mina bästa vänner hade fått en cancerdiagnos. Min bästaste bästis. Jag vet inte om jag någonsin känns mig så sprängfärdig och hysterisk. Sov ett par timmar under dagen och vaknade till ännu ett meddelande från en annan nära vän vars mamma ligger på sjukhus, läget är kritiskt.
Jag själv ska ta tag i livet nu, nu eller aldrig. Jag känner mig rädd och spyfärdig. Men jag skämdes så förra lördagen. Dagen innan hade jag jobbat, jobbade natt då. På natten kunde jag inte sova för jag tänkte på killen i London och jag grät i nån timme. Cirka 8 timmar senare grät jag av helt andra anledningar. Riktiga anledningar. Och jag skämdes för att jag låg och grät över saker som hänt och inte kan ändras medan livet springer förbi, för vissa kanske fortare...
Jag har inte orkat så mycket än. Har promenerat runt mycket (själv och med Sid) och funderat mycket på allt och alla. Men det kommer, sakta men säkert.

Jag älskar dig, kakao

För någon dag sen bakade jag kladdkaka och skjut mig vad gott det var.💕 Egentligen skulle jag ju ha haft en nyttig vecka (med mycket träning, hah!), men det blev inte så mycket med den med tanke på bröllop och allmänt "jag är ju faktiskt hemma hos mamma/pappa"..

Förr, när jag bodde hos pappa, så bakade jag hela tiden, kladdkakan var alltid i centrum. Nu på jobbet så brukar de andra assistenterna baka ibland, men jag gör aldrig det med tanke på vad mycket jag brukar skita ner, haha.. Men jag saknar att kunna göra kladdkaka, kladdiga muffins och så klart, the almighty vit kladdkaka med citron. Jävlar vad gott det är. Varför jobbar jag och inte är hemma och bakar? Och varför blir jag så sugen på allt onyttigt när jag är på jobbet?

Min lägenhet är fin, men den saknar en spis och det är jag glad för. Sist jag trodde Frida pratade vi om kakor och bakverk och båda kom fram till att spisen är boven i dramat. Så min vikt tackar mitt lilla, lilla krypin (att det finns kladdkaka man kan göra i micron låtsas jag inte om).

Nu ska jag kolla på tv, bädda sängen och sluta tortera mig själv med dagdrömmar om kladdkaka och min avsaknad av den. Den kommer nog ändå besöka mig i drömmarna inatt..

Jag har försökt att lära mig alla ord i världen 🎶

Jag sover fortfarande lika uselt sen förra inlägget och tankarna går ännu på högvarv.
Men jag mår bättre, är bara så satans trött jämt och ständigt. Just nu sitter jag på jobbet och gör mest ingenting, allt som behövs är gjort och nu löser jag korsord och väntar på nått mer att göra. Kl16 slutar jag och då ska jag springa bort till Gina och se om jag kan köpa liten smycken (som jag egentligen inte har röd med...). Äta glass med polacken ska jag också kanske göra.
Om mindre än en vecka är det bröllop. Tänk att Simon ska gifta sig. Och all drama son redan varit, innan bröllopet ens ägt rum..

Iaf. Jag läste igenom inlägget med mina "mål" för i år och insåg att jag har ju faktiskt redan fått lite gjort. Jag har flyttat och köpt ny mobil, alltid en början. Nu ska jag bara fylla lägenheten med möbler och prylar, lära mig mer tjeckiska (kan en hel del ord nu iaf) och samtidigt spara pengar så jag kan resa i höst/vinter! Men jag har fått en soffa av världens snällaste bästis så där sparade jag några tusenlappar!
Innan dess ska jag ta tag i mitt liv, söka lite mer jobb (utifall att) och få ordning på min sömn. Och köpa dammsugare, det är viktigast nu.

Jag saknar dig mindre och mindre, jag har glömt dig en vacker dag

Jag kan inte sova längre. Den senaste veckan har både dygnen och nätterna varit oroliga och jag kan även se det på min stressiga hy och dåliga aptit. Och allt på grund av Sean.

För några dagar sen så låg jag i sängen med mobilen och mina språkappar. Jag ska försöka bemästra ett flertal språk, men även laddat ner för finska, norska och danska för att kunna de skandinaviska. Jag hade den danska appen uppe och nått litet ord fick tankarna att gå över till hans mamma, som är dansk. Och det gjorde ont att andas. Så ont att jag fick lägga mig på rygg för att ens få in nått i lungorna. En ångestattack utan dess like och en massa minnen jag försöker trycka bort än.

Men sen dess har det suttit fast, nätterna är plågsamma då jag mot min vilja tvingar mig själv igenom allt igen. Varje natt kommer fler minnen om ord, sms, samtal och handlingar upp. Och jag, i min dumhet, bygger själv upp egna handlingar på hur det kunde ha varit. På hur det kan bli. På hur jag så in i helvete önskar det kunde ha blivit.

Jag hatar att känna mig så fast i det som hänt att jag inte kan gå vidare. Jag hatar att jag inte kan hata honom, det går inte. Jag hatar att vi var så nära att faktiskt bli vänner, men det gick inte. Jag hatar att jag saknar vår vänskap. Hatar att jag saknar när vi satt i soffan, sängen eller var ute och gick och bara pratade. Hatar alla minnen som för min var värda guld, men som sen bara blivit plågsamma. Hatar att jag på nått jävla konstigt vis ändå saknar dig, din jävla idiot.

Jag funderar ibland på att höra av mig, hur det än skulle gå till. Men iaf försöka, och fastän jag vet med vilka ord han skulle stänga ut mig med för gott så hade jag iaf vetat att jag försökt. Som så många gånger förut.

Om det inte blir se dom säger, att tiden läker alla sår, så kommer jag försöka kontakta honom. Om ändå för att få ett avslut, något vi aldrig fick. Den vänskapen vi hade innan vi tillsammans valde att förstörde den genom ett "förhållande" var fin nog att jag iaf vill få ett värdigt avslut (iaf försöka). Jag måste kunna se tillbaka på iaf ett ögonblick av ömhet och förståelse för varandra. Och för att sätta punkt för en saknad jag inte själv förstår mig på.

Så kom igen nu, tiden. Läk mina sår

Den här veckan flyttar jag!!

Denna lilla lägenhet jag flyttar till kommer inte få det lätt. Jag har planer på att göra mig en egen liten mysig grotta och räknar redan ut mått, tänker på färger och mönster, "vart ska Sid sova?", korgar och garderober, det pyttelilla köket och mitt fönster (tro mig, när man bott i en källare så länge osm jag har så blir man glad av att se ett fönster).
I can't wait!

Hej igen

HEJ.
Jag vet att jag aldrig bloggar längre och för 2 dagar sen satt jag mig ner och skrev faktiskt ett inlägg, men då ville inte blogger funka så det blev det inget av med,
Annars så har jag börjat jobba som personlig assistent nu igen. Det rullar på bra, fast jag har ingen "perfekt" hundvakt åt Sid än.. Det rullar på också, men det känns nästan olustigt ibland.

Anyway, jag tänkte bara lämna ett litet tecken på att jag lever. Jag borde lägga mig och sova, men jag har sovit så uruselt de senaste nätterna och så somnar jag istället på eftermiddagarna vilket är rätt värdelöst med tanke på det fina vädret och för Sids skull. Min lille gris. Jag tror han saknar Filipstad, och Alex, pappa, Kenza och Loke. :( Jag skulle så gärna vilja skaffa en kompis åt honom, men det funkar inte så som jag bor och jobbar nu.
En vacker dag ska jag ge dig precis allt du behöver och vill ha och sen lite till.♥