Det kommer aldrig va över för mig

Det är bättre nu. Jag fick sparken istället för att säga upp mig och det var faktiskt så jag ville ha det. Så lång historia i en kortare version; jag jobbar/bor här i huset i en vecka till (vid den här tiden om en vecka är jag i Sverige!!), sen åker jag till Sverige, kommer tillbaka hit den 19e och då ska jag flytta till Bromley, London.
Jag har också pratat med pojken i föregående inlägg. Han ringde i förrgår och så pratade vi igår. Planen är att vi ska ses imorgon då jag inte riktigt kunnat smyga ut om kvällarna, men vi får väl se hur det blir med det. Han blir nog sjuk igen, eller åker till sitt jävla Afrika.
Ja, jag är fortfarande lite bitter på allt. Saker och ting har inte gått som jag ville, men men. Nu är det dags att blicka framåt igen antar jag. Nytt land, nya vänner, ny bostad och, förhoppningsvis så snart som möjligt, nytt jobb.