Så, förr-förra veckan träffade jag en kille från Tinder som bor typ 5 minuters promenad härifrån. Jag var jätte irriterad, hade jobbat och hade vidrig ångest så jag gick med på att möta honom ute. Vi gick och satte oss vid ett litet vattendrag, drack varsin öl han hade med, rökte och bara pratade. Sen frågade han om jag ville med hem till honom och titta på film.. Så vi gick hem till honom, delade på en flaska vin och tittade på film.. Jag sov över och var tvungen att smyga ut dagen efter medans hans, tydligen väldigt kristna morbror och moster, var i kyrkan. Efter det träffades vi en gång till, då var morbrodern hemma och vi ljög och sa att jag var en kompis från universitetet. Jag gillar inte lögnare.
Sen dess har jag inte träffat honom. Vi skriver med varandra typ varje dag, men han kan ta ca 5 timmar på sig att svara. Och han ljuger. Jag tror att han ljuger med alla undanflykter han kommer med. Jag har sagt till honom att säga till om han inte vill träffa mig, men självklart vill han det! Det är bara alltid en dålig tidpunkt.
Jag hatar att hålla hoppet uppe. Hatar att alltid tänkta "kanske han". Hatar att han skickade en jävla kukbild igår. Jag hatar när jag försöker, när jag vill, men när det inte går.
Marketa sa att glöm honom, skit i honom nu. Och hon har en precis likadan (om inte mer psyko) kille efter sig. När vi började umgås med varandra så gick allt åt helvete för oss båda, känslomässigt med killar. Jag vill inte dras till fler svin.
Jag hatar att han skrev för någon dag sen att vi kan ses tidigast tisdag nu till veckan för då är han klar med sitt projekt i skolan. Igår sa han att han nog kommer åka hem en sväng nästa vecka, till Sydafrika. Du behöver ju inte lämna landet bara för att slippa mig ditt jävla arsle.
Nån dag ska jag också hitta någon som vill va med mig. Och jag hoppas nästan att han säger snart att nej, jag vill inte träffa dig nått mer. Då vet jag ju iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar